Jag har aldrig varit en människa som ogillat måndagar, tvärtom faktiskt. Men igår slog tanken mig. Måndag är ingen bra dag. Numera älskar söndagar och dess slapphet. 6-700 filmer, 2 mål på Dallas(om inte en familjesushi), läsk, gott häng, gott snack och allt som följer. Med denna typ av gilladag medföljer, såklart, att en annan dag måste bli hatdag. Och detta slog mig igår. Måndag är hatdagen. Varför ska ni nu få höra.

Det börjar med att man sover på halvspänt läge halva natten i och med att man under två dagar ens sluppit ställa väckaren och inte behövt oroa sig för en försovning. Detta rubbas nu undermedvetet och man vaknar 2-3 gånger och tror att man försovit sig, som tur är har man aldrig gjort det utan alla 3 gånger står klockan faktiskt aldrig på mer än 05.30. När man till slut krigar iväg på jobbet med spänning så känns det i denna ljuva vintertid ovanligt jäkla kallt. Har den 2 minuter långa promenaden någonsin varit kallare? mest troligt inte.

Lunchen kommer och eftersom du tryckte två pizzor under söndagen så skadar ju faktiskt inte ett skrov till, eftersom det är måndag ska du ändå träna och då kan man ju lika gärna köra 15 min extra på crosstrainern som kompensation? när du väl kommit hem och inser att klockan nu står 19.00 känns middagslagning och träning väldigt långt bort. MEN eftersom det är måndag så BORDE du ta dig till gymmet.

Du tänker att nä, jag tar nog tag i det imorgon, vilket resulterar i total ångest när du krupit ner i sängen för att göra en ”tidig” kväll. I bästa fall stiger du upp och faktiskt tar dig till gymmet, med resultatet då att du kommer i säng oerhört sent. Annars vrider och vänder du dig tills du inser att klockan nu är 02. och du som skulle göra en tidig kväll inte alls är trött.

Detta mina vänner vill jag kalla måndagssyndromet. Jag och Moa insjuknade massor i det igår. Man har det inte varje måndag men dessa är symptomen på att just du drabbats av det.

tur som faan det är tisdag idag.
//Steff