Spelberoende är något som drabbar både kvinnor och män i olika åldrar och socioekonomiska grupper. Det börjar oftast med något enstaka spel, men när frekvensen och insatserna sakta ökar är det svårt att se var gränsen för ett problematiskt spelande går.
– Jag har träffat 18-åringar, 70-åringar, kvinnor, män, studenter, företagsledare, banktjänstemän och psykologer. Spelberoende kan drabba vem som helst, även de med en bra uppväxt utan större kriser, berättar Omid Rezvani.
Omid har själv varit beroende, men är sedan tolv år spelfri och idag ordförande i Spelberoendegruppen som finns på tolv orter – varav Skellefteå är en.
– Det var först när jag träffade andra som varit med om samma sak som mig som jag verkligen kunde bearbeta mitt beroende, och den möjligheten vill vi med dessa grupper erbjuda andra. På träffarna pratar vi om våra erfarenheter och påminns om varför vi vill vara spelfria, säger Omid.
Föreningen håller hårt vid tystnadsplikten och det talas aldrig om några summor.
– Vår viktigaste princip som vi aldrig frångår är tystnadsplikten, du kan känna dig trygg att söka hjälp av oss, säger Omid.
SPELADE BORT LÖNEN
För Omid började spelandet med Black Jack och Stryktipset på helgerna.
– Till en början var det relativt oskyldigt spelande, men jag sköt på gränserna och snabbt blev det högre summor och fler spel, berättar han.
När han vid millennieskiftet hittade till amerikanska nätcasinon spelade han bort hela sin lön på en gång.
– Jag mådde jättedåligt och lovade mig själv att det skulle vara sista gången, men efter ett tag spelade jag igen för att vinna tillbaka förlusterna – och sen fortsatte det så. Skammen blev bara större och större, och jag pratade inte med någon om det, säger han.
SJÄLVMORDSTANKAR
Med tiden isolerade Omid sig från omgivningen.
– Efter några år hade jag försummat alla relationer. Jag hade skulder, ingenstans att bo och självmordstankarna kom krypandes. Jag ville berätta om mina problem för någon, men lyckades inte förmå mig att göra det. Jag var för orolig om vad folk skulle tycka.
Omid blev mer och mer medveten om att spelandet var ett hinder för i princip allt han tog sig för.
– Men spelandet fortsatte att pågå i två år till trots att jag inte längre tyckte att det var kul. Jag visste att jag inte kunde tjäna igen de pengar jag förlorat, men fortsatte ändå tvångsmässigt att spela.
Vändningen kom då Omid träffade en aktiv alkoholist och insåg att hans spelande var precis som denna mans alkoholberoende.
– På något vis blev det enklare då jag fick en typ av diagnos. Jag bestämde mig där och då för att jag skulle blir spelfri, vad som än krävdes, säger Omid.
TRÄFFADE ANDRA
Efter många om och men blev han drygt ett år senare inskriven på ett rehabiliteringshem i Linköping där han träffade andra med liknande problem.
– Att träffa andra i samma situation var det klart viktigaste i min rehabilitering, och när jag åkte hem till Umeå igen började jag träffa en annan person regelbundet som hade haft spelproblematik. Efter ett tag blev vi tre personer, sen fyra, fem och så vidare. Det är den gruppen som till slut blev den första Spelberoendegruppen.
Att många hamnar i ett spelberoende tror Omid beror på den allmänna acceptans som finns för spel, och den stora tillgängligheten.
– Förut var man tvungen att ta sig någon annanstans för att spela, men nu har vi alltid telefonen med oss och på bara några sekunder är du igång, säger han.
Som nämnt börjar det oftast oskyldigt och det är svårt att se när gränsen passeras.
– Det börjar med ett spel i veckan för en liten summa, men blir sedan mer och mer. Snabbt hamnar man i en ond cirkel där man försöker jaga igen sina förluster samtidigt som man skäms för att söka hjälp.
Starka varningssignaler för ett beroende är när spelaren börjar låna eller ta pengar från sparkontot för att spela.
– Men även när du börjar dra vita lögner för vänner och bekanta, och spelandet upptar dina tankar stora delar av dagarna. Reflektera gärna över ditt spelande och sätt upp gränser som att du bara får spela en gång per månad. Om du sedan kringgår det så är det definitivt en varningssignal, säger Omid.
Vad ska jag göra om jag misstänker att någon närstående har ett problematiskt spelande?
– Konfrontera personen på ett lugnt och sansat vis. Mest troligt får du ett nekande, men be gärna om att få se ett kontoutdrag då det egentligen är det enda som kan visa på hur mycket personen egentligen spelar. Om det sedan visar sig att det finns ett problem så kommer personen att behöva hjälp för att ta sig ur beroendet.
SPEL TILLGÄNGLIGT ÖVERALLT
Att ta sig ur ett spelberoende är i många fall svårare än att bli drogfri, enligt Omid.
– Jag har träffat många som haft beroendeproblem med både spel och droger, och det som gör det så svårt att bli fri från spel är tillgängligheten och att det utifrån inte syns på dig om du spelar.
I Skellefteå träffas Spelberoendegruppen varannan måndag där 6-7 personer deltar varje gång. Nyligen startade även en grupp för anhöriga som träffas en gång i månaden. Mer information om grupperna finner du på www.spelberoendegruppen.com.
|
| Behöver du hjälp att ta |
